Alla har inte lika mycket
Det vet vi ju allesammans.
Men hur mycket skiljer det egentlige? En video på ”Tuben” visar hur illa det faktiskt är och hur illa det stämmer mot vad vi tycks tro, men framför allt hur mycket det skiljer mot hur vi tycks anse att det borde vara.
Se videon här.
”Verklighetens klyftor.” är ett inlägg av Varghjärta som berör ojämlikheten och det var där jag fann videon.
Han avslutar sitt inlägg med följande konstaterande, eller skall jag kalla det en träffande beskrivning av vårt samhälle:
”Det är bara idioter som ger en travhäst trehundra kilo havre dagligen, detta apropå vulgärkapitalismens (Alliansens) hästskitspolitik.
(Hästskitspolitik = övergöd hästen, då får/kan sparvarna picka i sig den havre hästen spiller eller skiter ut)”
Det är ett läsvärt inlägg av en i det rödgröna lägret. Där hör inte jag hemma, men gillar inlägget likväl.
Jag hör faktiskt inte hemma någonstans alls på den parlamentariska skalan. Ni som har följt mig en längre tid vet att jag inte tror på den borgerliga parlamentarismen eftersom den inte förändrar, den bevarar. Och då talar jag om klasstrukturen, eller för att vara riktigt tydlig, klassamhället. Det är det som bevaras av det parlamentariska styrelseskick som borgarklassen har skapat! Det är det som är den borgerliga ”demokratiska” parlamentarismens viktigaste mål.
Ur demokratisk synvinkel är den borgerliga parlamentarismen fullkomligt impotent! Borgarklassens makt kan aldrig röstas bort, den måste därför störtas i en utomparlamentarisk kamp. Och då faller den falska demokratiska masken genast till marken. Bilden illustrerar väl ganska tydligt hur jag menar:
Behövs det ett förtydligande? Kanske. Den måste förtydligas avseende STATEN. Den är alltid den härskande klassens maktapparat, men få ser den som sådan. Den inrymmer de repressiva verktyg som behövs för att upprätthålla ett orättvist klassamhälle och den inrymmer även preventiva verktyg för att förebygga att den härskande klassen utsätts för hot om att störtas av den befolkning som den lever och livnär sig på. Ett sådant preventivt verktyg är alltså den borgerliga parlamentarismen som inte ger dig mera än en möjlighet att lägga din röst på något av de partier som väljer att spela med på borgarklassens politiska arena.
”Bara lite gemenskap” är ett inlägg som jag har skrivit som ett litet tankeexperiment hur ett rättvist samhälle skulle kunna se ut och fungera, läs gärna det.
Vill vi skapa jämlikhet och avskaffa orättvisor måste vi ha ett helt annat samhällssystem är vårt nuvarande kapitalistiska.
Bonuslänkar:
Jag tror inte på parlamentarismen
Du ÄR en arbetare, tro inget annat!
